Iina, bild från hel-looks.com

Alla klär sig i svart

(Och dom som inte gör det är det nåt fel på)

Jag var på stan en sväng idag och lade märke till en grupp ungdomar som stod bredvid mig när jag väntade på bussen. De måste ha varit ett par år yngre än jag och av sådär ofin vana började jag lyssna på deras konversation. Jag råkade också studera vad de hade på sig, alla tre ett par varsitt par tajta, svarta jeans som var sådär upprullade, svarta och mörka jackor och ljusa tröjor. Bruna eller svarta skor med breda klackar. De såg ut som vilken grupp oinspirerande tonåringar som helst. Det gick förbi en tjej på andra sidan gatan och de kommenterade hennes jeans, rent av började en diskussion om hennes jeans. De var rosa. Och det använder man ju bara inte. De var puderrosa, nästan sådär gråa som lite urtvättade, rosa byxor kan bli. Men nej, sådana byxor fick man inte använda enligt de jag tjuvlyssnade på och om man nu nödvändigtvis var tvungen så gjorde man det under sommaren och sommaren var ju slut. 20:e september är det alltså för sent för att använda rosa skinnyjeans, om du nu hade tänkt använda det någon dag. Jag blev lite förvirrad av deras statement, vad är det för fel att använda pittoreska byxor? Varför får man inte göra det när det inte är sommar?

Tio minuter senare kommer en annan människa gående på andra sidan. Ungdomarna bredvid mig har kommit över tjejen med de färgglada byxorna och jag lyssnar inte längre på deras samtal. De ser inte mannen på andra sidan men jag är säker på att ifall de gjorde det så skulle de genast börja prata om hans klädsel. Han är klädd i ett par överdrivet - titta här lägger jag redan in personliga åsikter för att förklara - i ett par kortkorta svarta shorts. Sådana där som tjejer, däribland jag, går omkring i hela sommaren. Men nu är det inte sommar, det är mitten av september och han är ingen artonåring. Han är medelålders med hund. Jag tänker att om de såg honom så skulle de såga hans outfit lika mycket som jag. Det ser gräsligt ut. Jag inser att de dumhuvudena som klagade på tjejens rosa byxor gjorde det för att de tyckte de var gräsliga. Jag tyckte inte det var det, för jag äger själv ett par, väldigt mycket mer skrikiga, neonrosa jeans som jag använde senast igår. Jag undrar om jag hade varit den som blivit uppmärksammad för mina byxor om jag hade valt att ha dem idag? Och jag undrar varför jag egentligen skulle ha diskuterat hans shorts med en kompis om jag nu hade haft någon tillgänglig? För jag vet att jag hade pekat och hon hade tittat och vi hade fnissat ikapp. För att han gick utanför vad som är normalt och använde ”för korta shorts för en kille”. Men är inte det hans val och preferens, precis som med byxorna?

En annan gång på stan var jag inne i en affär och köpte två linnen. Ett ljusgult och ett blaskigt blågrått. Inte värsta jätte shoppingen och inte så flippat som jag nog kanske hade velat, jag behövde helt enkelt ett par tröjor. Jag går fram till henne i kassan, lägger upp det jag ska handla och hon börjar småprata sådär som kassörskor måste när de jobbar i en butik med trevlig personal och det hon inleder med är:
- Åh, lite färgglatt nu till våren? Färgglatt. En sunkig gul och en blaskig blå. Är det färgglatt? Det är vad man använder för att liva upp och sätta färg på vardagen? Wow. Numera så går väldigt mycket i butikerna i neon och det är i alla fall vad jag kallar färgglatt, det är vad jag känner mig bekväm i och det som jag helst skulle vilja ha mycket mer av i garderoben. För visst ska man klä sig i det man själv tycker om att ha på sig? Men alla klär sig i svart och dom som inte gör det är det nåt fel på.

Jag brukar använda skor. Det brukar du också. Den enda skillnaden dock är nog att du brukar använda en vänstersko och en högersko från samma par. Det gör inte jag. Jag (och min mamma tillsammans) har cirka 9 par av samma billiga och enkla sko i olika färger. Vi har röda, gula, gröna, turkosa, rosa, blå, lila, blommiga, universum-färgade. Jag använder en röd och en blå. Eller en gul och en rosa. Eller en lila och en turkos, vilken blandning som helst bara jag tycker det funkar. Jag använder i stort sett aldrig två av samma längre. I min värld var inte det mer än en rolig grej från början, en rosa och en gul, piffa upp lite! Men efter bara några dagar av att gå omkring i det så kände jag att jag absolut inte ville sluta. Jag fick respons på två sätt. Antingen var jag Pippi Långstrump (som för övrigt, hörni, inte har två olika skor utan strumpor, check your facts) och folk tyckte det var roligt. Så var det också en jävla massa människor som började stirra på mig och mina skor. Jag tror inte jag fått någon direkt kommentar om dem som är negativ, men bara det att folk tittar en extra gång gör att jag vill fortsätta. Det är en sådan liten grej och folk ser ändå ner (punintended) på det. Helenan Bonham Carter fick en ”Worsed Dressed”-titel på Röda Mattan för att hon använde en grön och en röd sko. Inte för att hennes klänning var totalflippad och galen som de alltid är eller för hennes crazy-shit-bananas huvudbonad, nej, för det där med skorna det var en större grej, det var något som var konstigare än att vara konstig, det var något som ingen annan gjort förut.

Även om jag kanske inte tyckte att Carters skor just var det vackraste som funnits på jorden så ger jag henne en eloge för att hon använde dem. Det är ju en konstig sak i sig, att hylla någon för att de hamnade på sämst klädda listan, att ens hylla någon för ett klädval som inte är direkt överdrivet stort. Det känns dumt men på samma gång så känner jag att jag måste, för det gick utanför normerna, för hon trivdes i det och det är egentlingen det jag letar efter. Folk som klär sig som de vill utan att bry sig. Hennes svar till all press var något i stilen med att hon inte fattade vad som var den stora dealen och ärligt talat så håller jag med, vad är grejen? Det är ett par skor. En grön och en röd. People wear diffrent coloured shoes, get over it.

Men. Jag är en hypokrit i ett land full av hypokriter. Vi vill alla bli accepterade för de vi är, vi vill kunna ha en egen åsikt, vi vill att ingen ska titta snett på oss när vi klipper håret fem centimeter kortare än vanligt, vi vill kunna gå klädda exakt så som vi vill. Men om det kommer en tjej med lite för kort kjol eller en kille med leggins eller någon i topphatt, då glömmer vi bort att vi också skulle vilja våga gå så och börjar direkt prata negativt och nedsättande om personen i fråga. Skratta. Peka. Kanske i smyg, men ändå, vi tar ifrån dem rättigheterna som vi själva vill ha.

Over and out,
Zarah, 2013

 

Linda

21 september 2013 22:42

Så härligt skrivet!
Jag är lite så där "smygrebellig" av mig. Ibland vågar jag till och med ha en rosa tisha ;-)
Men efter det här får jag ju faktiskt lov att skärpa till mig :-)
Du är underbar Z!

Zarah

4 oktober 2013 13:44

Tack! Haha borde själv klä mig mer som jag vill men orkar oftast inte!
Låter bra det!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

//Zarah

Write about things that interests you, if possible. I you have an assignment in history around the 1700-century, dig yourself deep into a subject you want to know more about. If you like reading about war, read about which countries fought which. I...

Vi gömmer oss för gnistan men vingarna fattar ändå eldFlamorna smeker mina fjädrar och redan är domen ställdGlöden griper tag och vi hummar låten som aldrig blev klarVi brinner, älskling, du och jag, med all passion som vi har   ...

    eeeen sisodär 9 timmar kanske? meer?  Starring: Adrian Rodriguez, Jack Harries, Finn Harries, Benedict Cumberbatch, Adam Lambert, Darren Criss, Tom Felton, Niall Horan, Ian Harding, Ian Somerhalder, Leonardo Di Caprio and Sebastian Stan. Fö...

For mistakes we made For everyones lust In colors we fade In light we trust   From the rules we laid From lovers till dust It will never shade It will never rust   //zarah, 2013 ...