Sofie (i min kreation, hennes discodräkt) - Emilia

Detta är vad jag har gjort de senaste dagarna. Har gjort en hög andra saker också, såsom varit i sthlm och kollat på Time Out, varit på födelsedagskalas och litte annat. Jag måste tacka för all respons jag fått för Tankar Om Unga Flickor och min notis om kulturpedagogerna. Ni är guld allihopa! Idag kommer Mandis över o vi ska kolla på film :D Fler bilder från Emilias fotosession kommer snart :) 

//zarah

Josefin

Det är inte svårt att dagligen komma i kontakt med unga tjejer som lägger upp bilder på sig själva vitt och brett. I sina sexiga underkläder, i en playboypose, för mycket kontrast, liquify. Alla känner igen sig? Då är frågan: hur gammal är personen på bilden? Oftare och oftare ser jag flickor. Små flickor. Inte fyllda femton år. Det får mig att undra vart i helvete världen är påväg. 

Jag råkade på en blogg i morse. En tjej som lägger ut halvnakna bilder på sig själv, fjorton år gammal. Ett ton kommentarer, hälften är (extremt dåligt skrivna) om vilken hora hon är och hälften om de ska träffas någonstans bara de två. Flickan söker uppmärksamheten och får den. Varför vill hon ha den? Varför får hon den? Kommentarerna om vilken slampa hon är skrattar hon åt. De är ändå så oseriöst skrivna, varför lyssna då. Slampa, hora, det är någon som har sex för pengar. Hon lägger ju bara upp utmanande bilder. Såklart hon inte är en hora för det, såklart behöver hon inte "hamna i helvetet" för det. Man kan ju dock undra hur personen mår, hur hon ser sig själv och hur hon växt upp. Kanske har hon haft de sämsta förhållandena du kan tänka dig, men hon kan lika gärna ha haft de bästa. Det som betyder något är vad hon har lärt sig. Vad man ska göra för att bli känd, för att få uppmärksamhet.

Kissie var väl en av de första upprorsmakarna som började florera på ett liknande sätt. När hon började så var det bara provokation, over and over and over again. Hela tiden. Nu finns tusentals av dessa bloggare och ingen bryr sig om de längre. Kissie fortsatte vara känd för att hon var först och för att hon fortsätter. Så för att bli känd måste man gå längre, bli sämre, prata om saker som man inte får prata om, vara mer provocerande. Widerstedt, säger det er någonting? Oja, mig gör det det i alla fall. Ta Kissie och dubbla några gånger. Hon snackar om att hon hatar svenska killar, turkar, fattiga människor och allt vad det är. Hon ska tydligen jobba som strippa och high class escort, som hon beskriver är ett jobb som är suveränt att ha, det ger mycket pengar och inte inkluderar vidröranden eller sex. Att hon jobbar som detta bryr jag mig inte om. Det är att hon skriver om att det är ett yrke som hon tror många tjejer drömmer om och uppmuntrar tjejer att jobba med. Hon förskönar definitionen Call Girl så illa att hon verkligen inte tar med det som är faktumet. Prostituerad, Call Girl, High Class Escort, hora, kalla det vad du vill. Själva grejen med detta är att sälja sex. Att säga någonting annat är falsk "marknadsföring" (i brist på bättre ord). Att hon skriver detta gör mig inte ledsen eller förbannad eller någonting åt det hållet, jag tycker det är rätt roligt faktiskt. Men det som gör mig upprörd är de kommentarer från tjejer som vill in i branschen. Tjejer som älskar hennes blogg och "använder den som en bibel". Känslan man får när man inser att tretton-fjortonåriga tjejer tror på det de läser. 

Det är inte bara bloggar som sätter dessa tankar i huvudena på oss. Det är i stort sett hela allmänheten, du, jag, föräldrar, lärare, klasskamrater, tidningar, tv-program. Vi säger alla att alla ska få vara som de, att vikt, längd, utseende inte spelar roll. Fuck that shit. Modeller ska vara minst 1.75, helst 1.85, de ska vara smala, ja ni vet! Bilderna i tidningarna, bilderna jag lägger upp, bilderna som allmänheten ser, allt kan summeras: photoshop. Right? I alla fall i modetidningar slår jag vad om att det inte finns en enda bild som inte är redigerad. Hud, kropp, hår, färger. De vill visa en mer perfekt värld och jag gör det också. Jag drar i mina bilder, förminskar, förstorar, drar in. I modetidningar kanske ni vet att folk gör sådant, men visste ni att jag gör det? Att jag gör saker för att spä på lögnerna om att du får vara som du är? Jag kan tycka att det är hemskt och skandalöst men jag tänker inte sluta. Jag har valt att arbeta på så sätt och kommer inte sluta vad folk än säger. Det är nog samma sak med alla fjortonåriga tjejer också. De bryr sig inte om om folk pratar om att de inte kommer få jobba när de växer upp, att de är horor, att de kommer ångra sig. De bryr sig inte. De gör som de vill, för de vet att de kan. För de har bestämt sig. 

Så alla dessa människor som söker uppmärksamhet, tycker ni att det är deras fel att de gör på de sätt de gör? Jag tycker i alla fall inte att de håller hela skulden, de skulle inte göra så om de inte visste att det fungerar. För visst fungerar det. Samhället bär också ansvar för vad som händer i samhället. Kanske det är dags för alla att börja tänka om? Kanske det är dags för alla att öppna ögonen och se att trettonåringar idag har anorexia, bulimi, kroppskomplex och grava självkänsloproblem. Kanske det är dags att inse att vi borde göra någonting åt det? Men vad vet jag, sexton år gammal, jag var nyss tretton själv. 

You can be yourself, as long as you're good looking or like everybody else

(Om det nu är någon som orkat läsa detta tar jag gärna emot kommentarer, debatterar eller svarar på frågor.)

//zarah

    Saga - Sebastian - Anna - Jag - Jag

Tatueringar for the win! Sjukt roligt, totalt smärtfritt och går att ta bort with a blink of an eye!

//zarah

    Tre bilder ur en bildserie på femton. En av de saker jag gjorde med kulturpedagogerna. Detta var under frittval som vi hade på högstadiet och tanken var ett få fram känslan av en övergiven plats (ja som råkade bli skolan). Bilderna är tagna med en liten kompaktkamera och är utan efterredigering. 

Idag går inlägget till kulturpedagogerna.

De är människor med mycket vänlighet, utstrålning och en hunger för estetik. De hjälper barn på sätt som den vanliga skolan inte gör. De lär barnen att tänka för sig själva, att utvecklas genom musik, bild, dans, teater och uttrycka sig på olika sätt. De är ambitiösa, bryr sig om barnen och vill alltid att alla ska ha roligt. Dessa och deras verksamhet blir nu, på grund av politikerna, på grund av nedskärningar, avvecklade nu i vår. Försvinner, kaputt, väck, borta. Jag hade under min grundskolegång kontakt med kulturpedagogerna under en rad olika tillfällen. Jag fick lära känna några av dem, jag fick ta del av vad de gjorde. Jag önskade att jag hade fått mer sådan tid, att de funnits i min klass oftare, att de varit ännu mer aktiva inom de olika basämnena. Nu önskar jag att klasserna som går i låg-,  mellan- och högstadiet ska få ta del av dem över huvud taget. Jag hoppas verkligen att deras verksamhet kommer att återupptas så fort som möjligt, de är en drivkraft inom skolan som gör saker roligare att göra. 

Som avslut har jag en video som jag hittade på deras facebook sida om skola, estetik och hur saker påverkar. 

//zarah

Canon EOS 1000D

Svängde in på Rimi nyss, fick med mig chokladbollar och "En flickfotografs bekänneser" - Bingo Rimér. Min lördagkväll är nu... planerad! :D

//zarah

Canon EOS 1000D. Här äre alldeles för många människor med för att jag ska orka skriva alla! 

Här är mitt bidrag till en fototävling! :)

//zarah

Canon EOS 

EOS 1000D, tre blixtar, 15 m tyg, ett stativ, ett vitt paraply plus en "softbox" i form av vit halvtransperant "reflexskärm"... om det är någon som förstår... + indesign och ps

Dagens skoluppgift :) Idag har vi hållit på med indesign, som är ett storts monteringsprogram from Adobe. Jag tycker inte om det. Ps in my <3. Idag har vi suttit inne och kollat på några bloggar och blivit halvt knäckta av hur korkade folk är. Jag tror jag håller mig till foki, hon har i alla fall alltid en trevlig ton och roliga inlägg :) 

// zarah

  Amanda - Frida

Det här med att blogga. Jag vet inte riktigt om det är min grej. Har varit väldigt aktiv nu den senaste månaden (och lite till) men vet inte om det är någonting jag ska fortsätta med. Jag har ju redan min sida på facebook, det kanske räcker? Jag ska ta en riktig funderare och återkomma. Om jag nu ska fortsätta måste jag verkligen göra om min design, den är så prålig att jag snart spyr på den (även fast jag tycker om den). 

//zarah